Detta kommer inte att vara någon glädjeblogg precis.Känner att jag håller på att tappa fotfästet i min tillvaro och har svårt att få något medhåll hemmifrån....då specielt från maken.....som bara tycker att jag går omkring och gnäller och tjurar hela dagarna.Har försökt att få honom att säg vad jag ska ändra på men det kan han inte svara på.....utan svarar bara att jag ska rycka upp mig.Själv håller han på att stressa ihjäl sig och jag försöker påpeka att han gå på för hårt och har för höga krav på allt och alla..........Det har jag inte alls.......utan gör bara som jag vill är hans svar. Men när vi kommit upp i de redan ställda kraven så höjar han ribban ännu mer och det känns näst intill omöjligt att göra honom nöjd.I går hände det en massa som gjorde att jag till slut började gråta.......vilket är väldigt ovanligt för att vara mig...........-Vad lipar du för är bara kommentaren från honom.Orkade inte ens svara honom.Vi kan inte hålla på så här........har föreslagit familjerådgiving......em maken behöver inte det säger han.....kan man tvinga med någon????? För vi skulle sanneligen behöv det om vi ska kunna gå vidare.No-one